hon hette Zoe och det betyder LIV (F)
I ETT LAND inte så långt från vårt går en människa fram till en annan och sträcker fram en blomma.
Det är inget våldsamt med det.
Under natter äger en militärkrupp rum i landet och alla former av offentliga ömhetsbetygelser förbjuds å det strängaste, särskilt att ge varandra blommor. Trots vetenskaperna om riskerna går samma person på morgonen till sin älskade för att ge en blomma. När soldaterna ser detta går de fram och misshandlar den som gav blomman.
Ickevåldmotståndet har börjat.
Nästa dag när soldaterna är ute och patrullerar ser de en kvinna komma hoppande på kryckor. I sin mun har hon en blomma. Till sin förvåning ser soldaterna att hon är på väg att ge den till en man. De skyndar fram och den här gången misshandlar de henne så svårt att hon nästan dör. Resten av dagen tvingas soldaterna dock att slå sig trötta på människor som i kvinnans efterföljd ger varandra blommor.
Ickevåldskampen har börjat.
På förmiddagen nästa dag ser soldaterna fyra människor som kommer bärande på en bår. På båren ligger Zoe (vars namn betyder liv) i gips. Brevid henne ligger en blomma. Soldaterna är stumma av förvåning. Hennes vänner bär båren till soldaterna och med ett leende sträcker Zoe fram blomman till dem.Soldaterna vet inte vad de ska ta sig till. Resten av dagen ser de människor överallt som ger blommor till varandra, och till soldater som sticker ner blommor i gevärspiporna.
Ickevåldsrevolutionen är ett faktum.
Klaus Engell-Nielsen
Bild: Jane Rose Kasmir utmanar de amerikanska nationalgardet utanför försvarshögkvarteret Pentagon vid den stora marschen mot Vietnamkriget i washington D.C. den 21 oktober 1967. Än idag är Jane Rosr Kasmir en akiv fredsaktivist.
så står det i boken FRED! 100 röster mot våld och krig.
Jag tycker att de som gör saker som Zoe och Jane är de starkaste personerna på vår jord. Soldaterna hade lett kunnat bestämma sig för att bara sätta en kula i Zoes bröst. Hon hade inte kunnat springa, hennes vänner hade inte orkat eller hunit springa någon vart men ändå gjorde hon det.
Jane, att ställa sig så framför så många pistoler med en ynka liten blomma. Hon har inget i försvar, bara en liten blomma, stort hopp och tro. Det kanske är ett stort försvar egentligen men de är inte det mest pålitliga. Man vet aldrig hur det slutar och det enda man kan göra är att hoppas, tro och be.
Det är inget våldsamt med det.
Under natter äger en militärkrupp rum i landet och alla former av offentliga ömhetsbetygelser förbjuds å det strängaste, särskilt att ge varandra blommor. Trots vetenskaperna om riskerna går samma person på morgonen till sin älskade för att ge en blomma. När soldaterna ser detta går de fram och misshandlar den som gav blomman.
Ickevåldmotståndet har börjat.
Nästa dag när soldaterna är ute och patrullerar ser de en kvinna komma hoppande på kryckor. I sin mun har hon en blomma. Till sin förvåning ser soldaterna att hon är på väg att ge den till en man. De skyndar fram och den här gången misshandlar de henne så svårt att hon nästan dör. Resten av dagen tvingas soldaterna dock att slå sig trötta på människor som i kvinnans efterföljd ger varandra blommor.
Ickevåldskampen har börjat.
På förmiddagen nästa dag ser soldaterna fyra människor som kommer bärande på en bår. På båren ligger Zoe (vars namn betyder liv) i gips. Brevid henne ligger en blomma. Soldaterna är stumma av förvåning. Hennes vänner bär båren till soldaterna och med ett leende sträcker Zoe fram blomman till dem.Soldaterna vet inte vad de ska ta sig till. Resten av dagen ser de människor överallt som ger blommor till varandra, och till soldater som sticker ner blommor i gevärspiporna.
Ickevåldsrevolutionen är ett faktum.
Klaus Engell-Nielsen
Bild: Jane Rose Kasmir utmanar de amerikanska nationalgardet utanför försvarshögkvarteret Pentagon vid den stora marschen mot Vietnamkriget i washington D.C. den 21 oktober 1967. Än idag är Jane Rosr Kasmir en akiv fredsaktivist.
så står det i boken FRED! 100 röster mot våld och krig.
Jag tycker att de som gör saker som Zoe och Jane är de starkaste personerna på vår jord. Soldaterna hade lett kunnat bestämma sig för att bara sätta en kula i Zoes bröst. Hon hade inte kunnat springa, hennes vänner hade inte orkat eller hunit springa någon vart men ändå gjorde hon det.
Jane, att ställa sig så framför så många pistoler med en ynka liten blomma. Hon har inget i försvar, bara en liten blomma, stort hopp och tro. Det kanske är ett stort försvar egentligen men de är inte det mest pålitliga. Man vet aldrig hur det slutar och det enda man kan göra är att hoppas, tro och be.
Kommentarer
Trackback
